I min bekantskapskrets finns ett par, två killar. Låt mig kalla dem Göran och Sam. En, Sam, har invandrarbakgrund, är färgad, men svensk medborgare. Bägge har ett ordnat liv med jobb, bra bostad och ordnad ekonomi.
Sam hade en syster i ett annat land, som var ensamstående mor till en pojke i 7-års åldern. Lite väl hastigt dör systern och pojken blir helt ensam. Sam är den närmaste släktingen till pojken. Sam reser till pojken, söker vårdnaden om honom och får det. Inga problem med det.
Det är nu den svenska byråkratin griper in. Sam vill ju självklart att pojken får komma hem till sin vårdnadshavare och dela gemenskapen med Sam och hans pojkvän. Numer dessutom ett gift par. Men Invandrarverkets byråkrater tycker att pojken skall utvisas som ensamkommande barn. Att Sam är den som har vårdnaden om pojken, spelar ingen roll. Vårdnaden är fastställd av en rätt i ett land med hög rättsstatus. Inte heller det spelar någon roll. Att Sam och hans man utan tvekan kan, vill och har bra ekonomiska förutsättningar att ge denna pojke ett hem och liv, med goda förutsättningar, spelar inte heller det någon roll för byråkraten! Nej, pojken har inte invandringsrätt till sin vårdnadshavare. Paret har också sökt adoption av pojken i Sverige. Men ingen av dessa förutsättningar gör att byråkraten känner att beslutet bör omprövas. I det land pojken kom ifrån, finns ingen anhörig. Han är född i det landet, men fadern okänd.
Jag undrar hur kan man komma fram till regler som gör att en icke tänkande byråkrat kan komma fram till ett sådan beslut. Och hur mycket kommer detta kosta oss, land, pojke och troligen blivande föräldrar. I pengar, i utredningar, i oro och inte minst i onödan!
Skäms, byråkrat.
Keep Smiling// Tomas
Lite regler och uttalanden som kan vara bra att läsa och agera efter:
* Barnkonventionen och Migrationsverket om ensamkommande barn.
* Lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn
* Regeringens proposition 2005/06:46 - Mottagande av ensamkommande barn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar