Lång dags färd mot , , , ,

Växtes tidigt på morgonen - av sonen. Han ville snacka lite med mig om hur jag mår mm, innan han åkte till ett jobbmöte i Stockholm. Vi fikade och fick skön och bra pratstund. Gunilla har tagit ledigt från jobbet för att vara med mig under inläggningsdagen. Jag var bokad med min läkare klockan 13.00 så vid kunde ta det lugnt på förmiddagen. Checkade in på sjukhuset på rätt tid. Skönt med Gunilla vid min sida. Vi han gott och väl dricka kaffe innan läkaren Tomas Ekberg och en annan kirurg. Även min bror Albert dök upp på rummet. Han hade en lucka mellan sina patienter, som han kunde utnyttja till ett besök hos mig. Han passade på att vara med under den information som Tomas gav. Operationen kommer, som jag tidigare sagt, ta tid, lång tid. Klart jag frågade om hur man klarar att vara på topp under så långa arbetspass. De kommer byta av varandra, olika specialister gör olika saker under operationen. När operation är klar, kommer jag få uppvak på intensiven under ca ett dygn eller så. Efter det besöket skulle jag till tandläkare/tandkirurgen är kolla och lite upputsning av tänderna man vill på alla vis undvika möjligheter till infektion. Har du testat att topsa tandkött med saltlösning? Inga problem med tandköttet, men gommen. Det kliade som f- n. Länge! Bra att Gunilla var med hela dagen. Hon har under hela tiden varit mitt bästa stöd och stöttar mig till trygghet och rofylldhet. Ovärderligt för mig. När tandis var klar hade vi resten av dagen för oss själva. Ut på stan och kika efter någon lagom ställe att äta något lätt. Passerade Riverside och kände draget från Fyrisån. Vi slog oss ner vid ett ledigt bord. Vi var faktiskt HELT ensamma! Inte ett kännetecken på bra restaurang, men nu var vi där. All personal till vår tjänst. Helt ok mat. När vi sen åkte tillbaka till Akdemiska började nog situationen verkligen landa hos mig. Gunilla skulle åka hem ensam och både hon och jag kände varandras känslor. Nog kom det några tårar hos mig när jag tog mig upp till min avdelning. Måste bli tidigt i säng. Väckning vid 05.00 för tvagning och förberedelse inför operationen. Det kommer nog bli några dagars uppehåll i bloggandet. But I'll be back! Keep Smiling - keep fighting // Tomas

Nu är man inchekad

Dagen har gått i check-tecknet. Dvs jag har kollats på sjukhuset och alla värden har checkats av. Inskriven på förmiddagen. Lite blodprov, kontroll om jag fortfarande är infektionsfri, blodtryckskoll mm. Allt OK so far. Till och med att blodtrycket ligger helt ok. Operationssköterskan ställde frågor om allt. Nästan. Men hon var nöjd, utom när hon tog spateln och kikade på käken innefrån. Angreppsstället syns tydligen väl när man kikar så. Men hon var nöjd med att det inte såg otydligt ut. Kan det betyda att det håller sig inom en begränsat område. Gissar, tror och hoppas det,gör jag i alla fall.

I morgon kommer Tomas Ekberg, som är överläkare och huvudansvaret för mig. Kommer ställa några frågor till honom. Han inger för mig stort kunnighet och sprider förtroende. Giller honom verkligen.

Sen kom vi till lunch. En kyckling med bacon i sås. Småskuret, lätttuggat och dämpat i smaken, men ändå OK. Förutom alla sönderkokta grönsaker. Hu att förstöra dessa i kok.

Efter lunchen fick jag ett samtal med narkosläkaren. Det gäller ju att hålla mig lagom sövd under ganska lång tid. Men jag är förberedd. Ett EKG och sen bar det hemåt. Härligt. Stanna de en stund nere vid vattnet på vägen hem och lät solen skina på mig. Höll på att somna i den härliga höstvärmen.

Väl på hemmaplan fick ICA ett kort besök. Handlade på mig lite gott för Gunilla och mig. Jo, det blev en 4-rätters på en måndag. Avokado men några räkor och skagenröra, innegrillad fin rostas ( kanon!), knäcke med krämig grönmögelost och till sist en liten glasskula med bär och mörk choklad. Kanongott. Det känns så tryggt och härligt att få känna Gunillas varma stöd, så jag ville bara bjuda igen, lite. Fast det vi var tillsammans att fixa till det. Sallad, ost och glass måste Gunilla fixa så att det blir lagom mycket. DVS mer sallad, mindre med ost och glass.

I morgon åker vi tillsammans till Akademiska. Jag vill gärna att hon är med och lyssnar på Tomas Ekberg och får ställs sina frågor. Det är bra att vi har samma information. Sen gör vi nog ett litet oväntat besök. Men jag stannar kvar i Uppsala.

Fick en bild för några dagar sen av en kär brorsdotter. Gillar den verkligen.

Come on, I´m ready!
Vi höres av i morgon!

Keep Smiling - keep fighting

// Tomas

En dag för eftertanke.

I dag, söndag, har jag ägnat åt eftertanke och umgänge. I lugn och ro för att förbereda mig inför inskrivningen på Akademiska i morgon.

Men lördagskvällen åt vi räkor så goda att de nästan kommer upp till min barndoms räkor som serverade färska och åts direkt. Vid kajen i Smögen eller Kungshamn.  Gunilla och jag njöt verkligen åt dessa räkor.

Under dagen har vi pysslat lite, packat väska med förhoppningen att jag inte behöver stanna kvar på sjukhuset i morgon kväll. Är jag förberedd för det, kommer jag kanske inte behöva det.  Vi får se.

Båda våra barn kom på söndagsmiddag och alla barnbarn. Och Anna. Bara Magnus hade förhinder. Det blev nästan fullt i huset, men härligt. Lille Joel (5½) kom fram och frågade var jag skulle opereras. Han fick känna på min käke och den hårda limpan som ligger där. ”- Det går nog bra!” konstaterar han självklart och springer iväg för att leka med kusinerna. Barn tar allt så naturligt och fördjupar sig inte så mycket. Jag är båda glad och nöjd med att de i alla fall vet varför jag kanske inte kommer vara hemma på ett tag.

Jag försöker låta bli att fundera på vad som ligger framför mig. Jag ser inte fram mot operationen. Jag vill bara ha den gjord. Jag tar en dag i sänder.

Keep Smiling - Keep fighting
 // Tomas

På västfronten, intet nytt!

OK – du som kommer tillbaka ser, att jag jobbar lite med utseendet och layouten på bloggen. Skall bara hitta en bra bild med Starbåtar på att lägga som bakgrund. Det blir häftigt.

Intet nytt, precis idag, fredag, hände inte mycket. Tog en riktigt sovmorgon, sen ringde min vän, Håkan Lj och meddelade att han var kaffesugen. På med hurran direkt. Håkan hade med sig onödigt goda kaffebullar. Riktigt goda! Mums. Vi snackade en hel del, inte minst om sommaren, eller det som skulle vara sommar och hur nästa sommar kommer te sig. Vi var helt överens att det skall seglas.

Sen ner till Gunillas jobb och iväg på lunch. Åbergs fick göra i ordning 2 portioner Ceasar Sallad. Har du inte testat den – gör det! Vi satt ute i solen och åt. Kanonhärligt. Undrar när jag får äta den igen. Jag längtar!

Sen bjöd Gunilla och Tomas L på deras mycket goda kaffe. Intogs i solen och jag mådde kanon. Sen hem för att arbete på några uppdrag.

Hoppsan – redan helg. Fick inte iväg inlägget på fredag som det var tänkt.

Idag, lördag har vi varit nere i hamnen. Daniel och Anna med barnen kom ner och vi ställde våra Starbåtar på ordinarie vinterplats, uppallade klara för vintern. Även ”Alisio” fick sin gavel uppsatt på sitt båtskjul. Skönt att göra det när inte snögloppet hänger i luften, fingrarna är stela som pinnar i kylan och pannlampa måste till för man skall se något. Nu är vi klara för vinter i båthamnen.

Vad är cancer?

När jag talar om för andra att jag har fått cancer, då blir det ofta ganska tyst. Jag ser frågorna snurra i deras ögon, men det blir mest ett beklagande och kämpa på. Och ta det lugnt och sköt om dig själv.  Men iregel inga direkta frågor.

Cancer är inte EN sjukdom, det är snarare ett samlingsbegrepp för ett antal olika sjukdomar, men med vissa gemensamma drag. 

Jag har cancer i käkbenet och i närliggande körtlar i och det närliggande tandköttet. Har genomgått olika typer av röntgen. Man ser inte spridning alls i huvudet eller hals i övrigt. Lungor ser helt OK ut. Gjorde ultraljudsröntgen på levern men där kunde man inte se översta delen, för där lungan låg över levern. Men det man såg, var helt rent, men jag kommer säkert på måndag få en kompletterande undersökning för att man skall vara säker. Vid cancer tar läkarna inget för givet utan man kollar och kollar igen! Jag känner mig ganska trygg och framför allt mycket väl och snabbt omhändertagen. Sjukvårdsteamet som jag har mött i samband med detta har agerat snabbt, med klar inriktning. Inte minst när beskedet gavs. Att redan ha en plan klar på hur vi går vidare och vilka åtgärder som skall vidtas, gav mig en stark känsla att av – OK vi är här nu och vi vet hur vi skall gå vidare, vart vi ska och hur! Det gav trygghet åt mig i en situation jag aldrig föreställt mig jag skulle hamna i.

Vad händer nu.

På måndag åker jag in för inskrivning på Akademiska. Men jag räknar med att kunna åka hem igen på eftermiddagen. Några prov och andra förberedelser skall väl göras. Måndag kväll blir sista kvällen med denna käke och mina underkäkständer. Så det blir nog något för dem att sätta tänderna i, tror jag. Gunilla går omkring med lite mystiska planer. Ser fram mot vad det kan vara.

Tisdag skall tandläkaren/-kirurgen kika in i munhålan igen. Hoppas de inte hittar något nytt utan att de känner igen sig. Jag och min ordinarie tandläkare, Göran Berlin i Bålsta har fått MVG på tandvård. Inga hål, inga inflammationer i tandröttet och inga fickor mellan tand och tandkött.  Även min saliga fars guldinlägg imponerade. Tänk att jag hade guldinlägg i en visdomstand. Men det gjorde min far för att kolla att han kunde fixa det utan hjälp av tekniker. För så gjorde man förr i tiden. Visst kommer det kännas vemodigt att så stor del av garnityret bara försvinner så där. Men jag kommer nog få väl så fina ersättare.

Operationen går ut på att cirka 60 – 70 % av käken tas bort, tänder som sitter fast i dem och kringliggande tandkött med sina körtlar. Säkert en hel del till i närområdet, gärna också delar av dubbelhakan! Eventuellt måsta man dela läppen men det är inte säkert. OK, läkarna är väl de ända som kan komma att få tyst på mig, men bara tillfälligt.

Hur ersätter man då käken och allt tandkött. Det är som vanligt bäst om man tar andra delar av kroppen. Man slipper då helt risken för bortstötning. Vadbenet, som sitter innanför skenbenet i vaden kommer kapas av och formas om så det passar. Fråga mig inte hur, men plastikoperatören sa att sånt kan man på Ackis. Jag väl tro honom. Men han gav mig strikta order på ett inte springa något Maratonlopp inom de närmaste åren. Precis som om det låg i min planering. Pyttsan, den uppoffringen tar jag. När jag frågade om jag skulle kunna få lite uppgradering i stil med utseende som James Dean skulle se ut som 40-åring, ingick inte det i deras uppdrag. Måste nog snacka lite med mina kollegor inom Landstingspolitiken! J

Operationen kommer ta sin tid. Någonstans mellan 12 och 14 timmar antydes det för mig. Men jag kommer vara långt borta. Seglade i en skön bris utmed några öar i västindien eller så! Eller kan det vara ute på Björkfjärden? Hoppas att man inte har skjutövning från skjutfältet vid Veckholm ju då, också!!! Och när jag skall vakna kommer det bli i ett dis av knark. Morfin. Ser nog inte fram mot uppvaknandet, morfinet eller likande. Men det är väl något jag inte kan komma ifrån. Därefter sätter mitt jobb igång – att läka!

Så fort som svullnader försvinner så man kan fixera huvudet för delar av millimeterpression sätter nästa stora fas igång. STRÅLNINGEN.  6 och en ½ vecka, 5 dagar i veckan, fram och tillbaka till Uppsala ( på kovägen till residensstaden!). I början inga större problem, men ju mer man blivit strålad, desto tyngre blir det.

Att ta sjukresebussen på morgonen, behandlas på under 5 minuter och sen vänta till sent på eftermiddag för återresa känns inte, som det val jag kan göra. Jag skulle tappa orken helt. Mitt fokus måste vara att bli frisk, att göra något som hör min vardag till, inte att sitta timtals och vänta på buss. Det skulle knäcka mig. Det kommer jag inte finna mig i! Fokus, fokus!

Nog om detta för idag.

Gunilla kom just hem efter att ha handlat. Påsen med skaldjur var välfylld.  ”- Bara ta den och se inte på priset.” sa hon. ”Vi skall ha det i kväll, because you´er worth it!”

En reklamdänga som går ibland på TV.  Visst är hon värd en bamsekram, min fru!

Helgen skall ägnas åt att slutföra redan givna uppdrag, men främst åt Gunilla och familjen. God söndagsmiddag blir det på söndag med barn och barnbarn. Vi håller gärna på den traditionen. Viktigt att knyta ihop varandra under sköna stunder.  Dags för mig att göra min egen salladsdressing. Mums!

Keep Smiling - keep fighting
// Tomas

Dags för C-Day!

C-Day, dvs dagen jag fick reda på att jag hade cancer. Men jag gör som på TV och säger: Men först till det här.

Nu i onsdags skulle jag ju skrivit om C-Day, men det blev en jobbig dag, så jag orkade inte. Jobbig eftersom jag skulle röntga levern. Fick stränga direktiv av sjukhuset, och som den lydige pojke jag är, gjorde jag så också.

• bara en lätt liten frukost före klockan 07.00
• sen inget att äta eller dricka på hela dagen före röntgen.

 Den dagen skulle i ”Seniorveckan i Håbo”  en utfrågning om bostadsbyggandet för främst seniorbyggen ske av de olika partierna. En klart viktig och intressant fråga, men jag kunde tyvärr inte deltaga. Jag hade ju tid att röntgas den dagen klockan 14.10. Men vi – FP – var representerade ändå.

Klockan blev närmare 14.40 innan jag kallades in till röntgen. Nu skulle det sättas nål för kontrastvätska. Jag vet av erfarenhet genom många som blodgivare, att det är inte helt lätt att sätta in en nål i mina vener i armen. Mycket riktigt. Den mycket trevliga undersköterska, som skulle göra detta, kände sig till slut tvungen att be en mer erfaren sjuksköterska hjälpa till. Det gick jättebra, men hade tagit tid. Jag var inte klar med röntgen förrän närmare ½fyra. Röntgen visade ingen förändring eller något misstänkt, men tyvärr kunde inte hela levern röntgas med ultraljud. Min ena lunga täckte delar av levern, så jag kommer få röntga den på annat sätt senare. När jag klev ut ur rummet för att åka hem var jag helt slut. Törstig och hungrig. Jag drack två hela muggar vatten redan i väntrummet. Och en stor smörgås med vatten i sjukhusets cafeteria och en bamsemugg med kaffe. När jag kom hem kände jag att en dag utan dryck och mat hade gjort att jag nästan stöp i säng. Orkade inte sätta på datorn ens.

Och i dag, denna härliga sensommar dag. Carina L hämtade mig för vi skulle på länets kommundag. Håbo var värd och dagen skulle tillbringas i Skokloster. Både politiker och tjänstemän från kommuner i länet, regionförbundet och några landstingspolitiker var där. Slottets förevisades och sen blev det Håbos tur att berätta om våra positiva projekt. Logistik Bålsta och Centrumprojektet. En mycket tankeväckande information gavs från den inblandade arkitekten från Arken – se – arkitekter. Mycket spännande projekt, bägge två.  

På eftermiddagen skulle det sen vara en utfrågning av landstingspolitiker av seniorerna. Vårt - FP:s landstingsråd - Ludvig Larsson hade kontaktat mig på morgonen och meddelat att han var sjuk och kunde inte närvara. Frågade om jag kunde hoppa in. Det blev en bra utfrågning. S-märkta landstingsrådet Börje Wennberg kände sig också tvungen att erkänna att det blivit mycket bättre med sjukvården i allmänhet och närsjukvården i synnerhet i länet efter valet. Jag kunde kanske inte bidra med så mycket svar från landstingshåll, men väl att lägga in svar på frågeställningar med ett Håbo-perspektiv. Tror våra seniorer blev nöjda med svaren!

Nu till C Day - Tisdag den 28:e

Gunilla hade tagit ledigt från jobbet. Hon skulle på eftermiddagen till Skokloster för arbetsmöte med Skolnämnden tisdag em – onsdag fm. Hon vill gärna att vi åkte tillsammans till Uppsala. Vi skulle ju lätt hinna tillbaka så att jag kunde släppa av henne på vägen dit. Väl framme vid akademiska uppstår det vanliga problemet. Hur hitta parkering? OK jag kan ju kliva av under tiden Gunilla letar upp parkering och för att komma senare till mottagningen. Så blir det.

Nästan direkt jag anmält mig kallas jag in till läkaren. Nej inte läkaren utan sju stycken samt två sjuksköterskor. Det gick snabbt upp för mig att detta var inte en vanlig stund med sjukvården. Överläkaren Tomas Ekberg såg nog snabbt min reaktion och gjorde det rätta. Jag fick sätta mig i en undersökningsstol och han gav mig informationen att jag hade cancer. Jag hade knappt hunnit dra andan förrän han också sa: Så här skall vi göra,,,,,,, Genom att för mig visa, att man redan hade gjort planering av vad som skall göras och hur, fick han mig att istället för att tänka CANCER, börja tänka på ÅTERHÄMTNING och REHAB. Jag tror det var ett både sätt att framföra beskedet grundat på erfarenhet och god psykologi.

Men än hade inte Gunilla kommit tillbaka. När hon dök upp på mottagningen hämtade en sjuksköterska henna snabbt. Men tyvärr fick hon inte informationen riktigt på samma sätt. Och hos mig hade den kanske sjunkit in lite mer. Klart – då kom tårarna. Mest för att jag såg reaktionen på henne. Överläkaren Tomas lyckades ändå får tankarna till frågan om vad som skall göras. Om hela den processen kommer jag berätta sen. I morgon hoppas jag.

Det blev inget arbetsmöte för Gunilla på Skolnämnden. Nej vi åkte hem, åt något. Kommer inte håg vad. La oss på våra sängar och pratade. Om allt om hur vi skulle gå vidare. Kalla in barnen till möte - utan respektive och utan barnbarn.  

Den natten snurrade tankarna i huvudet – nästan hela natten.

Det var den natten jag bestämde mig för att börja blogga. Senare frågande jag några av min närmaste om det skull vara ett riktigt beslut. Alla de har sagt mig att om jag vill och känner för det, skall jag göra det.

Du är välkommen till att läsa vidare!

Keep Smiling - Keep fighting

// Tomas

Det händer inte mig!

Dagen började med att jag strax efter klockan 7 var på Åbergs Museum för frukostmöte med Håbo företagare. Det är Håbo Marknads AB som är huvudarrangör av dessa möten. Ett sextital företagare hade kommit till mysiga Åbergs Museum. Lasse själv var där och tillsammans med Edit Holländer berättade om Åbergs nya koncept för företagare men inte minst för barn. Eller också för barnet inom oss. Lasse har ett unikt sätt att locka fram positiva barnkänslor i oss alla. Tack för det, Lasse Åberg, sånt behöver vi alla mer av.

Sen upp på kommunhuset och snacka lite om webblösningar med Karin B på kommunen. Gillar det naturliga och mjuka sätt vi kan snacka om livet, om sjukdomen. Jag får klart för mig hur jag skall göra för att ge Marknadsbolaget de funktioner man där vill ha på Håbo:s webbserver.

Nu till min situation. 

Jag - cancer, nej det händer inte mig. 

Men det gjorde det visst.

Här kommer lite historik, hur upptäckte jag det? 

Vi går tillbaka till augusti!

Tisdagen den 14:e

Jag fick lite känning av tandvärk. I en tand jag drog ut för nästan ett år sen. Fast det kändes mest irriterat under käkbenet. På morgonen därpå började känseln i kinden och läppar och haka försvinna.

En båtkompis till mig, som är tandläkare, ringde upp mig inför planering av var vi skall lägga SM i Starbåt 2013. Jag berättade för honom vad jag upplevde och han rekommenderade mig att ta kontakt med vårdcentralen. Sagt och gjort, jag ringde till Bålsta-Doktorn. Fick tid nästa dag, onsdag den 15:e. Min läkare var inte nöjd och skickade remiss till Akademiska. Tidigt på fredag morgon ringde man från sjukhuset och ville ha in mig samma dag. Men vi skulle ju ha Håbo-Festdag på lördagen och FP skulle ha tält och lite informationsmaterial. Hade tagit på mig att fixa både tryck, att tält och övrigt kom på plats, så jag bad om uppskov till måndag och det var OK. Håbo Festdag blev kanon. Mycket folk och härlig stämning. Vi hade plats mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Agneta Hägglund bjöd på ”Agnetas sossekaka” och Carina Lund på Moderatkaffe. Lite smågnabb, oss emellan som det hör till, men positiv stämning och kul att möta alla Håbo-bor.

Måndag den 20:e

Iväg till Akademiska och öron-näsa-hals-avdelningen. Undersökande läkare ville ta prover, röntga käke och hals. Jag fick en ny remiss till röntgen. När jag kom hem på eftermiddagen ringde röntgen och ville ha in mig redan på morgonen nästa dag. 

Tisdag den 21:e

Kom in ganska tidigt, röntgen gick snabbt att göra, men ville de dessutom ta vävnadsprover och en liten testbit av käkbenet. Men allt gick snabbt och smärtfritt – ok, jag hade ju fått  bedövningssprutor. Hade lite bråttom från Akademiska. Kommunstyrelsen skulle ha möte för arbetsutskottet, som jag är med i. Både Agneta Hägglund, Carina Lund och Fredrik Anderstedt tyckte att jag börja svullna på käken. Fredrik la också ut en lite uppdatering på FB om mötet och att jag inte såg kry ut. Men jag var kvar hela mötet. Lite ont hade jag väl, men bedövningssprutorna gjorde väl sitt ett tag. Under kvällen svullnade jag upp ordentligt. Underläppen såg ut som den blivit överkörd, kinden svullande upp så var ögat igenmurat.

Onsdag den 22:a

Tidigt ringde jag till min avdelning på Akademiska. Telefonsvarare förstås. Men de skulle ringa upp vid ½ tio tiden. När de gjorde det, kände jag mig mycket osäker. Skulle jag bli inlagd eller? Var inte heller i form att köra. Bilen var hemma men min fru, Gunilla, var på jobbet i Solna. Efter lite telefonkontakter hit och dit kom min sons blivande svärfar Lasse  och svärmor Eva och erbjöd skjuts till Uppsala. Skönt med lösningar. Jag hade inte varit bra bilförare.

Man konstaterade ett det var ingen infektion och jag fick 12 små piller som skulle ta bort svullnaden. Hem igen.

Torsdag den 23:e

Tillbaka igen för röntgen. Stora Magnetröntgen. I dag körde jag själv. Svullnanden var nästan borta, knappt någon verk och inga tabletter. Skönt att få allt genomlyst så man kan avskriva möjligheten att jag, just jag, skulle vara sjuk. Kvällen ägnades åt båtklubben. Styrelsemöte och mycket snack om upplägg av aktiviteter för barn och unga seglare. Jag tog på mig att komma med ett programförslag till nästa möte. OK

Fredag – Söndag

Inga sjukhusbesök. Normala aktiviteter. Var hos kompisarna Ingrid och Håkan tillsammans med Sonja och Peter och min kära G, badade vedeldad bastu och dopp i sjön. Sen jättegott småplock på deras altan – i regnet. Men de har byggt in en del av den, för just sådan situation.

Måndag den 27:e

Till Uppsala igen. Men denna gången till Landstingsstyrelsen som hade möte. Fick en mycket intressant information om den kommande strålningsanläggning. – Skandionkliniken. Chefen Olle Mattson gav en initierad, intressant och mycket bra information om denna anläggning. Tänk att jag inte hade en susning om att jag skulle vara en som gärna såg att den redan var byggd och i full drift.

 

OK – vi stannar där för idag. I morgon kommer jag fram till C-day!

Förresten – stort tack till alla FB-vänner som skänkt mig så mycket positiva tankar och kraft. Kan kanske uppfattas som banalt för många, men ni skall veta att det ger mig så mycket positiva känslor. Och det kan man nog inte få för mycket av.

Keep Smiling - Keep fighting
// Tomas

Min kamp - min fight!

Det finns dagar och veckor i ens liv då allt bara flyter på och solen skiner. Sen kommer dagar då molnen hopar sig över en. Jag har haft en sådan vecka.

Fick i tisdags besked att jag har cancer!

Hur ska man hantera detta och ett sådant besked? Ska jag dra något gammalt över mig, eller är det min tur att ta på fighter-handskarna och kämpa! 

Naturligtvis ska jag göra det. Och jag kommer också att gå ut med information om min sjukdom och hur jag kommer att hantera den, vad jag känner och hur det går. Även hur mina nära och kära hanterar situationen. 

Jag kommer att göra det på min blogg – tomasalm.blogspot.com. Jag gör det för jag behöver skriva av mig tankar och känslor. Jag gör det också för att sprida information, som eventuellt kan vara till hjälp och stöd för andra i liknande situation. Många känner ju mig och flera kommer att vilja ställa frågor, men känner att man kanske själv inte vill tala om det.

Men klart är, att min blogg också kommer ha kvar sin funktion som min politiska blogg. Kanske än mer aktivt.

OK – livet går vidare och jag håller just nu på med att planera hur jag ska hantera den närmaste tiden. Vill du veta mer, så läs och följ mig här min blogg. Vill du ställa frågor – gör det! 

Keep Smiling  - Keep Fighting
// Tomas