-: | min kamp | min match | min väg |:-
jag vill berätta om min sjukdom så slipper du gissa
tisdag 11 september 2012
Lång dags färd mot , , , ,
Växtes tidigt på morgonen - av sonen. Han ville snacka lite med mig om hur jag mår mm, innan han åkte till ett jobbmöte i Stockholm. Vi fikade och fick skön och bra pratstund.
Gunilla har tagit ledigt från jobbet för att vara med mig under inläggningsdagen. Jag var bokad med min läkare klockan 13.00 så vid kunde ta det lugnt på förmiddagen.
Checkade in på sjukhuset på rätt tid. Skönt med Gunilla vid min sida. Vi han gott och väl dricka kaffe innan läkaren Tomas Ekberg och en annan kirurg. Även min bror Albert dök upp på rummet. Han hade en lucka mellan sina patienter, som han kunde utnyttja till ett besök hos mig. Han passade på att vara med under den information som Tomas gav.
Operationen kommer, som jag tidigare sagt, ta tid, lång tid. Klart jag frågade om hur man klarar att vara på topp under så långa arbetspass. De kommer byta av varandra, olika specialister gör olika saker under operationen. När operation är klar, kommer jag få uppvak på intensiven under ca ett dygn eller så.
Efter det besöket skulle jag till tandläkare/tandkirurgen är kolla och lite upputsning av tänderna man vill på alla vis undvika möjligheter till infektion. Har du testat att topsa tandkött med saltlösning? Inga problem med tandköttet, men gommen. Det kliade som f- n. Länge!
Bra att Gunilla var med hela dagen. Hon har under hela tiden varit mitt bästa stöd och stöttar mig till trygghet och rofylldhet. Ovärderligt för mig. När tandis var klar hade vi resten av dagen för oss själva. Ut på stan och kika efter någon lagom ställe att äta något lätt. Passerade Riverside och kände draget från Fyrisån. Vi slog oss ner vid ett ledigt bord. Vi var faktiskt HELT ensamma! Inte ett kännetecken på bra restaurang, men nu var vi där. All personal till vår tjänst. Helt ok mat. När vi sen åkte tillbaka till Akdemiska började nog situationen verkligen landa hos mig. Gunilla skulle åka hem ensam och både hon och jag kände varandras känslor. Nog kom det några tårar hos mig när jag tog mig upp till min avdelning.
Måste bli tidigt i säng. Väckning vid 05.00 för tvagning och förberedelse inför operationen.
Det kommer nog bli några dagars uppehåll i bloggandet.
But I'll be back!
Keep Smiling - keep fighting
// Tomas
måndag 10 september 2012
Nu är man inchekad
Dagen har gått i check-tecknet. Dvs jag har kollats på sjukhuset och alla värden har checkats av. Inskriven på förmiddagen. Lite blodprov, kontroll om jag fortfarande är infektionsfri, blodtryckskoll mm. Allt OK so far. Till och med att blodtrycket ligger helt ok. Operationssköterskan ställde frågor om allt. Nästan. Men hon var nöjd, utom när hon tog spateln och kikade på käken innefrån. Angreppsstället syns tydligen väl när man kikar så. Men hon var nöjd med att det inte såg otydligt ut. Kan det betyda att det håller sig inom en begränsat område. Gissar, tror och hoppas det,gör jag i alla fall.
I morgon kommer Tomas Ekberg, som är överläkare och huvudansvaret för mig. Kommer ställa några frågor till honom. Han inger för mig stort kunnighet och sprider förtroende. Giller honom verkligen.
Sen kom vi till lunch. En kyckling med bacon i sås. Småskuret, lätttuggat och dämpat i smaken, men ändå OK. Förutom alla sönderkokta grönsaker. Hu att förstöra dessa i kok.
Efter lunchen fick jag ett samtal med narkosläkaren. Det gäller ju att hålla mig lagom sövd under ganska lång tid. Men jag är förberedd. Ett EKG och sen bar det hemåt. Härligt. Stanna de en stund nere vid vattnet på vägen hem och lät solen skina på mig. Höll på att somna i den härliga höstvärmen.
Väl på hemmaplan fick ICA ett kort besök. Handlade på mig lite gott för Gunilla och mig. Jo, det blev en 4-rätters på en måndag. Avokado men några räkor och skagenröra, innegrillad fin rostas ( kanon!), knäcke med krämig grönmögelost och till sist en liten glasskula med bär och mörk choklad. Kanongott. Det känns så tryggt och härligt att få känna Gunillas varma stöd, så jag ville bara bjuda igen, lite. Fast det vi var tillsammans att fixa till det. Sallad, ost och glass måste Gunilla fixa så att det blir lagom mycket. DVS mer sallad, mindre med ost och glass.
I morgon åker vi tillsammans till Akademiska. Jag vill gärna att hon är med och lyssnar på Tomas Ekberg och får ställs sina frågor. Det är bra att vi har samma information. Sen gör vi nog ett litet oväntat besök. Men jag stannar kvar i Uppsala.
Fick en bild för några dagar sen av en kär brorsdotter. Gillar den verkligen.
Come on, I´m ready!
Vi höres av i morgon!
Keep Smiling - keep fighting
// Tomas
I morgon kommer Tomas Ekberg, som är överläkare och huvudansvaret för mig. Kommer ställa några frågor till honom. Han inger för mig stort kunnighet och sprider förtroende. Giller honom verkligen.
Sen kom vi till lunch. En kyckling med bacon i sås. Småskuret, lätttuggat och dämpat i smaken, men ändå OK. Förutom alla sönderkokta grönsaker. Hu att förstöra dessa i kok.
Efter lunchen fick jag ett samtal med narkosläkaren. Det gäller ju att hålla mig lagom sövd under ganska lång tid. Men jag är förberedd. Ett EKG och sen bar det hemåt. Härligt. Stanna de en stund nere vid vattnet på vägen hem och lät solen skina på mig. Höll på att somna i den härliga höstvärmen.
Väl på hemmaplan fick ICA ett kort besök. Handlade på mig lite gott för Gunilla och mig. Jo, det blev en 4-rätters på en måndag. Avokado men några räkor och skagenröra, innegrillad fin rostas ( kanon!), knäcke med krämig grönmögelost och till sist en liten glasskula med bär och mörk choklad. Kanongott. Det känns så tryggt och härligt att få känna Gunillas varma stöd, så jag ville bara bjuda igen, lite. Fast det vi var tillsammans att fixa till det. Sallad, ost och glass måste Gunilla fixa så att det blir lagom mycket. DVS mer sallad, mindre med ost och glass.
I morgon åker vi tillsammans till Akademiska. Jag vill gärna att hon är med och lyssnar på Tomas Ekberg och får ställs sina frågor. Det är bra att vi har samma information. Sen gör vi nog ett litet oväntat besök. Men jag stannar kvar i Uppsala.
Fick en bild för några dagar sen av en kär brorsdotter. Gillar den verkligen.
Come on, I´m ready!
Vi höres av i morgon!
Keep Smiling - keep fighting
// Tomas
söndag 9 september 2012
En dag för eftertanke.
I dag, söndag, har jag ägnat åt eftertanke och umgänge. I
lugn och ro för att förbereda mig inför inskrivningen på Akademiska i morgon.
Keep Smiling - Keep fighting
// Tomas
Men lördagskvällen åt vi räkor så goda att de nästan kommer
upp till min barndoms räkor som serverade färska och åts direkt. Vid kajen i
Smögen eller Kungshamn. Gunilla och jag
njöt verkligen åt dessa räkor.
Under dagen har vi pysslat lite, packat väska med
förhoppningen att jag inte behöver stanna kvar på sjukhuset i morgon kväll. Är
jag förberedd för det, kommer jag kanske inte behöva det. Vi får se.
Båda våra barn kom på söndagsmiddag och alla barnbarn. Och
Anna. Bara Magnus hade förhinder. Det blev nästan fullt i huset, men härligt.
Lille Joel (5½) kom fram och frågade var jag skulle opereras. Han fick känna på
min käke och den hårda limpan som ligger där. ”- Det går nog bra!” konstaterar
han självklart och springer iväg för att leka med kusinerna. Barn tar allt så
naturligt och fördjupar sig inte så mycket. Jag är båda glad och nöjd med att de
i alla fall vet varför jag kanske inte kommer vara hemma på ett tag.
Jag försöker låta bli att fundera på vad som ligger framför
mig. Jag ser inte fram mot operationen. Jag vill bara ha den gjord. Jag tar en
dag i sänder.
Keep Smiling - Keep fighting
// Tomas
lördag 8 september 2012
På västfronten, intet nytt!
OK – du som kommer tillbaka ser, att jag jobbar lite med
utseendet och layouten på bloggen. Skall bara hitta en bra bild med Starbåtar
på att lägga som bakgrund. Det blir häftigt.
Intet nytt, precis idag, fredag, hände inte mycket. Tog en
riktigt sovmorgon, sen ringde min vän, Håkan Lj och meddelade att han var
kaffesugen. På med hurran direkt. Håkan hade med sig onödigt goda kaffebullar.
Riktigt goda! Mums. Vi snackade en hel del, inte minst om sommaren, eller det
som skulle vara sommar och hur nästa sommar kommer te sig. Vi var helt överens
att det skall seglas.
Sen ner till Gunillas jobb och iväg på lunch. Åbergs fick
göra i ordning 2 portioner Ceasar Sallad. Har du inte testat den – gör det! Vi
satt ute i solen och åt. Kanonhärligt. Undrar när jag får äta den igen. Jag
längtar!
Sen bjöd Gunilla och Tomas L på deras mycket goda kaffe.
Intogs i solen och jag mådde kanon. Sen hem för att arbete på några uppdrag.
Hoppsan – redan helg. Fick inte iväg inlägget på fredag som
det var tänkt.
Idag, lördag har vi varit nere i hamnen. Daniel och Anna med
barnen kom ner och vi ställde våra Starbåtar på ordinarie vinterplats, uppallade
klara för vintern. Även ”Alisio” fick sin gavel uppsatt på sitt båtskjul. Skönt
att göra det när inte snögloppet hänger i luften, fingrarna är stela som pinnar
i kylan och pannlampa måste till för man skall se något. Nu är vi klara för
vinter i båthamnen.
Vad är cancer?
När jag talar om för andra att jag har fått cancer, då blir
det ofta ganska tyst. Jag ser frågorna snurra i deras ögon, men det blir mest
ett beklagande och kämpa på. Och ta det lugnt och sköt om dig själv. Men iregel inga direkta frågor.
Cancer är inte EN sjukdom, det är snarare ett
samlingsbegrepp för ett antal olika sjukdomar, men med vissa gemensamma
drag.
Jag har cancer i käkbenet och i närliggande körtlar i och det
närliggande tandköttet. Har genomgått olika typer av röntgen. Man ser inte
spridning alls i huvudet eller hals i övrigt. Lungor ser helt OK ut. Gjorde
ultraljudsröntgen på levern men där kunde man inte se översta delen, för där lungan
låg över levern. Men det man såg, var helt rent, men jag kommer säkert på
måndag få en kompletterande undersökning för att man skall vara säker. Vid
cancer tar läkarna inget för givet utan man kollar och kollar igen! Jag känner
mig ganska trygg och framför allt mycket väl och snabbt omhändertagen.
Sjukvårdsteamet som jag har mött i samband med detta har agerat snabbt, med
klar inriktning. Inte minst när beskedet gavs. Att redan ha en plan klar på hur
vi går vidare och vilka åtgärder som skall vidtas, gav mig en stark känsla att
av – OK vi är här nu och vi vet hur vi skall gå vidare, vart vi ska och hur!
Det gav trygghet åt mig i en situation jag aldrig föreställt mig jag skulle
hamna i.
Vad händer nu.
På måndag åker jag in för inskrivning på Akademiska. Men jag
räknar med att kunna åka hem igen på eftermiddagen. Några prov och andra
förberedelser skall väl göras. Måndag kväll blir sista kvällen med denna käke och
mina underkäkständer. Så det blir nog något för dem att sätta tänderna i, tror
jag. Gunilla går omkring med lite mystiska planer. Ser fram mot vad det kan
vara.
Tisdag skall tandläkaren/-kirurgen kika in i munhålan igen.
Hoppas de inte hittar något nytt utan att de känner igen sig. Jag och min
ordinarie tandläkare, Göran Berlin i Bålsta har fått MVG på tandvård. Inga hål,
inga inflammationer i tandröttet och inga fickor mellan tand och tandkött. Även min saliga fars guldinlägg imponerade. Tänk
att jag hade guldinlägg i en visdomstand. Men det gjorde min far för att kolla
att han kunde fixa det utan hjälp av tekniker. För så gjorde man förr i tiden.
Visst kommer det kännas vemodigt att så stor del av garnityret bara försvinner
så där. Men jag kommer nog få väl så fina ersättare.
Operationen går
ut på att cirka 60 – 70 % av käken tas bort, tänder som sitter fast i dem och
kringliggande tandkött med sina körtlar. Säkert en hel del till i närområdet,
gärna också delar av dubbelhakan! Eventuellt måsta man dela läppen men det är
inte säkert. OK, läkarna är väl de ända som kan komma att få tyst på mig, men
bara tillfälligt.
Hur ersätter man då käken och allt tandkött. Det är som
vanligt bäst om man tar andra delar av kroppen. Man slipper då helt risken för
bortstötning. Vadbenet, som sitter innanför skenbenet i vaden kommer kapas av
och formas om så det passar. Fråga mig inte hur, men plastikoperatören sa att
sånt kan man på Ackis. Jag väl tro honom. Men han gav mig strikta order på ett
inte springa något Maratonlopp inom de närmaste åren. Precis som om det låg i
min planering. Pyttsan, den uppoffringen tar jag. När jag frågade om jag skulle
kunna få lite uppgradering i stil med utseende som James Dean skulle se ut som
40-åring, ingick inte det i deras uppdrag. Måste nog snacka lite med mina kollegor
inom Landstingspolitiken! J
Operationen kommer ta sin tid. Någonstans mellan 12 och 14
timmar antydes det för mig. Men jag kommer vara långt borta. Seglade i en skön
bris utmed några öar i västindien eller så! Eller kan det vara ute på
Björkfjärden? Hoppas att man inte har skjutövning från skjutfältet vid Veckholm ju då, också!!! Och när jag skall vakna kommer det bli i ett dis av knark.
Morfin. Ser nog inte fram mot uppvaknandet, morfinet eller likande. Men det är
väl något jag inte kan komma ifrån. Därefter
sätter mitt jobb igång – att läka!
Så fort som svullnader försvinner så man kan fixera huvudet
för delar av millimeterpression sätter nästa stora fas igång. STRÅLNINGEN. 6 och en ½ vecka, 5 dagar i veckan, fram och
tillbaka till Uppsala ( på kovägen till residensstaden!). I början inga större
problem, men ju mer man blivit strålad, desto tyngre blir det.
Att ta sjukresebussen på morgonen, behandlas på under 5
minuter och sen vänta till sent på eftermiddag för återresa känns inte, som det
val jag kan göra. Jag skulle tappa orken helt. Mitt fokus måste vara att bli
frisk, att göra något som hör min vardag till, inte att sitta timtals och vänta
på buss. Det skulle knäcka mig. Det kommer jag inte finna mig i! Fokus, fokus!
Nog om detta för
idag.
Gunilla kom just hem efter att ha handlat. Påsen med
skaldjur var välfylld. ”- Bara ta den
och se inte på priset.” sa hon. ”Vi skall ha det i kväll, because you´er worth
it!”
En reklamdänga som går ibland på TV. Visst är hon värd en bamsekram, min fru!
Helgen skall ägnas åt att slutföra redan givna uppdrag, men främst åt Gunilla och familjen. God söndagsmiddag blir det på söndag med barn och barnbarn. Vi håller gärna på den traditionen. Viktigt att knyta ihop varandra under sköna stunder. Dags för mig att göra min egen salladsdressing. Mums!
Keep Smiling - keep fighting
// Tomas
torsdag 6 september 2012
Dags för C-Day!
C-Day, dvs dagen
jag fick reda på att jag hade cancer. Men jag gör som på TV och säger: Men först
till det här.
Nu i onsdags skulle jag ju skrivit om C-Day, men det blev en
jobbig dag, så jag orkade inte. Jobbig eftersom jag skulle röntga levern. Fick stränga
direktiv av sjukhuset, och som den lydige pojke jag är, gjorde jag så också.
- bara en lätt liten frukost före klockan 07.00
- sen inget att äta eller dricka på hela dagen före röntgen.
Klockan blev närmare 14.40 innan jag kallades in till
röntgen. Nu skulle det sättas nål för kontrastvätska. Jag vet av erfarenhet genom
många som blodgivare, att det är inte helt lätt att sätta in en nål i mina
vener i armen. Mycket riktigt. Den mycket trevliga undersköterska, som skulle
göra detta, kände sig till slut tvungen att be en mer erfaren sjuksköterska
hjälpa till. Det gick jättebra, men hade tagit tid. Jag var inte klar med
röntgen förrän närmare ½fyra. Röntgen visade ingen förändring eller något misstänkt,
men tyvärr kunde inte hela levern röntgas med ultraljud. Min ena lunga täckte delar
av levern, så jag kommer få röntga den på annat sätt senare. När jag klev ut ur
rummet för att åka hem var jag helt slut. Törstig och hungrig. Jag drack två hela muggar vatten redan i väntrummet. Och en stor smörgås med vatten i sjukhusets cafeteria
och en bamsemugg med kaffe. När jag kom hem kände jag att en dag utan dryck och
mat hade gjort att jag nästan stöp i säng. Orkade inte sätta på datorn ens.
Och i dag, denna härliga sensommar dag. Carina L hämtade mig
för vi skulle på länets kommundag. Håbo var värd och dagen skulle tillbringas i
Skokloster. Både politiker och tjänstemän från kommuner i länet,
regionförbundet och några landstingspolitiker var där. Slottets förevisades och
sen blev det Håbos tur att berätta om våra positiva projekt. Logistik Bålsta
och Centrumprojektet. En mycket tankeväckande information gavs från den
inblandade arkitekten från Arken – se – arkitekter. Mycket spännande projekt, bägge
två.
På eftermiddagen skulle det sen vara en utfrågning av landstingspolitiker av seniorerna. Vårt - FP:s landstingsråd - Ludvig Larsson hade kontaktat mig på morgonen och meddelat att han var sjuk och kunde inte närvara. Frågade om jag kunde hoppa in. Det blev en bra utfrågning. S-märkta landstingsrådet Börje Wennberg kände sig också tvungen att erkänna att det blivit mycket bättre med sjukvården i allmänhet och närsjukvården i synnerhet i länet efter valet. Jag kunde kanske inte bidra med så mycket svar från landstingshåll, men väl att lägga in svar på frågeställningar med ett Håbo-perspektiv. Tror våra seniorer blev nöjda med svaren!
Nu till C Day - Tisdag den 28:e
Gunilla hade tagit ledigt från jobbet. Hon skulle på
eftermiddagen till Skokloster för arbetsmöte med Skolnämnden tisdag em – onsdag
fm. Hon vill gärna att vi åkte tillsammans till Uppsala. Vi skulle ju lätt
hinna tillbaka så att jag kunde släppa av henne på vägen dit. Väl framme vid
akademiska uppstår det vanliga problemet. Hur hitta parkering? OK jag kan ju kliva
av under tiden Gunilla letar upp parkering och för att komma senare till
mottagningen. Så blir det.
Nästan direkt jag anmält mig kallas jag in till läkaren. Nej
inte läkaren utan sju stycken samt två sjuksköterskor. Det gick snabbt upp för
mig att detta var inte en vanlig stund med sjukvården. Överläkaren Tomas Ekberg
såg nog snabbt min reaktion och gjorde det rätta. Jag fick sätta mig i en
undersökningsstol och han gav mig informationen att jag hade cancer. Jag hade
knappt hunnit dra andan förrän han också sa: Så här skall vi göra,,,,,,, Genom
att för mig visa, att man redan hade gjort planering av vad som skall göras och
hur, fick han mig att istället för att tänka CANCER, börja tänka på ÅTERHÄMTNING
och REHAB. Jag tror det var ett både sätt att framföra beskedet grundat på
erfarenhet och god psykologi.
Men än hade inte Gunilla kommit tillbaka. När hon dök upp på
mottagningen hämtade en sjuksköterska henna snabbt. Men tyvärr fick hon inte
informationen riktigt på samma sätt. Och hos mig hade den kanske sjunkit in
lite mer. Klart – då kom tårarna. Mest för att jag såg reaktionen på henne.
Överläkaren Tomas lyckades ändå får tankarna till frågan om vad som skall
göras. Om hela den processen kommer jag berätta sen. I morgon hoppas jag.
Det blev inget arbetsmöte för Gunilla på Skolnämnden. Nej vi
åkte hem, åt något. Kommer inte håg vad. La oss på våra sängar och pratade. Om
allt om hur vi skulle gå vidare. Kalla in barnen till möte - utan respektive
och utan barnbarn.
Den natten snurrade tankarna i huvudet – nästan hela natten.
Det var den natten jag bestämde mig för att börja blogga.
Senare frågande jag några av min närmaste om det skull vara ett riktigt beslut.
Alla de har sagt mig att om jag vill och känner för det, skall jag göra det.
Du är välkommen till att läsa vidare!
Keep Smiling - Keep fighting
// Tomas
tisdag 4 september 2012
Det händer inte mig!
Dagen började med att jag strax efter klockan 7 var på
Åbergs Museum för frukostmöte med Håbo företagare. Det är Håbo Marknads AB som
är huvudarrangör av dessa möten. Ett sextital företagare hade kommit till
mysiga Åbergs Museum. Lasse själv var där och tillsammans med Edit Holländer berättade om
Åbergs nya koncept för företagare men inte minst för barn. Eller också för
barnet inom oss. Lasse har ett unikt sätt att locka fram positiva barnkänslor i
oss alla. Tack för det, Lasse Åberg, sånt behöver vi alla mer av.
Sen upp på kommunhuset och snacka lite om webblösningar med
Karin B på kommunen. Gillar det naturliga och mjuka sätt vi kan snacka om
livet, om sjukdomen. Jag får klart för mig hur jag skall göra för att ge
Marknadsbolaget de funktioner man där vill ha på Håbo:s webbserver.
Nu till min situation.
Jag - cancer, nej det händer inte
mig.
Men det gjorde det visst.
Här kommer lite historik, hur upptäckte jag det?
Vi går tillbaka till augusti!
Tisdagen den 14:e
Jag fick lite känning av tandvärk. I en tand jag drog ut för
nästan ett år sen. Fast det kändes mest irriterat under käkbenet. På morgonen
därpå började känseln i kinden och läppar och haka försvinna.
En båtkompis till mig, som är tandläkare, ringde upp mig
inför planering av var vi skall lägga SM i Starbåt 2013. Jag berättade för
honom vad jag upplevde och han rekommenderade mig att ta kontakt med
vårdcentralen. Sagt och gjort, jag ringde till Bålsta-Doktorn. Fick tid nästa
dag, onsdag den 15:e. Min läkare var inte nöjd och skickade remiss till
Akademiska. Tidigt på fredag morgon ringde man från sjukhuset och ville ha in
mig samma dag. Men vi skulle ju ha Håbo-Festdag på lördagen och FP skulle ha
tält och lite informationsmaterial. Hade tagit på mig att fixa både tryck, att
tält och övrigt kom på plats, så jag bad om uppskov till måndag och det var OK.
Håbo Festdag blev kanon. Mycket folk och härlig stämning. Vi hade plats mellan
Moderaterna och Socialdemokraterna. Agneta Hägglund bjöd på ”Agnetas sossekaka”
och Carina Lund på Moderatkaffe. Lite smågnabb, oss emellan som det hör till,
men positiv stämning och kul att möta alla Håbo-bor.
Måndag den 20:e
Iväg till Akademiska och öron-näsa-hals-avdelningen.
Undersökande läkare ville ta prover, röntga käke och hals. Jag fick en ny
remiss till röntgen. När jag kom hem på eftermiddagen ringde röntgen och ville
ha in mig redan på morgonen nästa dag.
Tisdag den 21:e
Kom in ganska tidigt, röntgen gick snabbt att göra, men ville
de dessutom ta vävnadsprover och en liten testbit av käkbenet. Men allt gick
snabbt och smärtfritt – ok, jag hade ju fått bedövningssprutor. Hade lite bråttom från
Akademiska. Kommunstyrelsen skulle ha möte för arbetsutskottet, som jag är med
i. Både Agneta Hägglund, Carina Lund och Fredrik Anderstedt tyckte att jag
börja svullna på käken. Fredrik la också ut en lite uppdatering på FB om mötet
och att jag inte såg kry ut. Men jag var kvar hela mötet. Lite ont hade jag
väl, men bedövningssprutorna gjorde väl sitt ett tag. Under kvällen svullnade
jag upp ordentligt. Underläppen såg ut som den blivit överkörd, kinden
svullande upp så var ögat igenmurat.
Onsdag den 22:a
Tidigt ringde jag till min avdelning på Akademiska.
Telefonsvarare förstås. Men de skulle ringa upp vid ½ tio tiden. När de gjorde
det, kände jag mig mycket osäker. Skulle jag bli inlagd eller? Var inte heller
i form att köra. Bilen var hemma men min fru, Gunilla, var på jobbet i Solna.
Efter lite telefonkontakter hit och dit kom min sons blivande svärfar
Lasse och svärmor Eva och erbjöd skjuts
till Uppsala. Skönt med lösningar. Jag hade inte varit bra bilförare.
Man konstaterade ett det var ingen infektion och jag fick 12
små piller som skulle ta bort svullnaden. Hem igen.
Torsdag den 23:e
Tillbaka igen för röntgen. Stora Magnetröntgen. I dag körde
jag själv. Svullnanden var nästan borta, knappt någon verk och inga tabletter. Skönt
att få allt genomlyst så man kan avskriva möjligheten att jag, just jag, skulle
vara sjuk. Kvällen ägnades åt båtklubben. Styrelsemöte och mycket snack om
upplägg av aktiviteter för barn och unga seglare. Jag tog på mig att komma med
ett programförslag till nästa möte. OK
Fredag – Söndag
Inga sjukhusbesök. Normala aktiviteter. Var hos kompisarna
Ingrid och Håkan tillsammans med Sonja och Peter
och min kära G, badade vedeldad bastu och dopp i sjön. Sen jättegott småplock
på deras altan – i regnet. Men de har byggt in en del av den, för just sådan
situation.
Måndag den 27:e
Till Uppsala igen. Men denna gången till Landstingsstyrelsen
som hade möte. Fick en mycket intressant information om den kommande
strålningsanläggning. – Skandionkliniken. Chefen Olle Mattson gav en initierad,
intressant och mycket bra information om denna anläggning. Tänk att jag inte
hade en susning om att jag skulle vara en som gärna såg att den redan var byggd
och i full drift.
OK – vi stannar där för idag. I morgon kommer jag fram till
C-day!
Förresten – stort tack till alla FB-vänner som skänkt mig så
mycket positiva tankar och kraft. Kan kanske uppfattas som banalt för många,
men ni skall veta att det ger mig så mycket positiva känslor. Och det kan man
nog inte få för mycket av.
Keep Smiling - Keep fighting
// Tomas
Etiketter:
#cancer,
#hantera,
#Håbo,
#operation
måndag 3 september 2012
Min kamp - min fight!
Det finns dagar och veckor i ens liv då allt bara flyter på
och solen skiner. Sen kommer dagar då molnen hopar sig över en. Jag har haft en
sådan vecka.
Fick i tisdags besked att jag har cancer!
Hur ska man
hantera detta och ett sådant besked? Ska jag dra något gammalt över mig, eller
är det min tur att ta på fighter-handskarna och kämpa!
Naturligtvis ska jag göra
det. Och jag kommer också att gå ut med information om min sjukdom och hur jag
kommer att hantera den, vad jag känner och hur det går. Även hur mina nära och
kära hanterar situationen.
Jag kommer att göra det på min blogg –
tomasalm.blogspot.com. Jag gör det för jag behöver skriva av mig tankar och
känslor. Jag gör det också för att sprida information, som eventuellt kan vara
till hjälp och stöd för andra i liknande situation. Många känner ju mig och
flera kommer att vilja ställa frågor, men känner att man kanske själv inte vill
tala om det.
Men klart är, att min blogg också kommer ha kvar sin
funktion som min politiska blogg. Kanske än mer aktivt.
OK – livet går vidare och jag håller just nu på med att
planera hur jag ska hantera den närmaste tiden. Vill du veta mer, så läs och
följ mig här min blogg. Vill du ställa frågor – gör det!
Keep Smiling - Keep Fighting
// Tomas
Etiketter:
#behandling,
#cancer,
#Folkpartiet,
#Håbo,
#liberal,
#sjukdom,
#strålning,
#uppdrag
fredag 13 april 2012
Ökat förtroendeuppdrag!
Vi hade årsmöte i går i kommunföreningen. Länets riksdagsman – Ismail Kamil var hos oss och ledde mötet.
Vår tidigare ordförande, Anders Nilfjord, hade tyvärr avböjt omval som ordförande. Anders har nyss bytt jobb och förändrad arbetsbelastning med mycket kvällsuppdrag. Men Anders vill vara kvar som en drivande kraft i föreningen, men på de villkor han har möjlighet nu. Anders är ju även en engagerad småbarnsförälder.
Jag fick ett enigt parti som stöd att väljas som nya ordförande i föreningen. Jag är mycket glad, hedrad och tacksam för detta uppdrag, samtidigt som jag vet hur mycket arbete detta kommer innebära med den målsättning vi har. Att lokalt stärka vårt plats, som kommunens tredje största parti och med ett utökat antal mandat vid valet 2014.
Jag är extra glad över att Anders svarade med glädje ja till att väljas till vår vice ordförande. Tillsammans med honom, resten av styrelsen och övriga positiva medlemmar, känner jag stark uppbackning och stöd för det fortsatta arbetet. Tillsammans skall vi vrida det borgligt röstande, röd-grönt styrda, lite mörkblått tyckande Håbo kommun mot en klarare liberal inriktning med den enskilde i centrum, dennes valmöjlighet parat med en varm social omvårdnad och sunt ekonomiskt tänkande.
Etiketter:
#Folkpartiet,
#Håbo,
#Ismail,
#liberal,
#ordförande
fredag 23 mars 2012
Ungdomsavtal kan bryta utanförskapet!
Sverre
Ahlbom säger i EnköpingsPosten den 15, att vi måste investera i nya jobb och
människors kunskap. Helt rätt, Sverre, där är vi helt överens.
Folkpartiets
Liberalernas förslag till kommuner och landsting gäller att öppna dörren för
inträdesjobb för unga, som inte studerar eller har något jobb. Dessa unga lever
idag på försörjningsstöd eller sina föräldrar.
Folkpartiet
Liberalerna vill att offentliga arbetsmarknaden tar samma väg som flera parter inom
industri och privata tjänstesektorer gjort på senare tid. I samråd med sina
avtalsparter skall man erbjuda ”prova-på / komma-i-gång”-anställningar, som
kopplas till arbetsmarknadsträning, arbetsplatsutbildning och god handledning. Detta till just de unga, som idag inte har
ett motiv att ens gå upp på morgonen.
IF Metall
med nya S-ordföranden, Stefan Löfvén tecknade nyss avtal med sina
arbetsgivarparter om just ungdomsplatser. Kommunal
har också gjort det med Livsmedelsarbetsgivarna, ett avtal som också inbegriper nyanlända till Sverige. Alla sätt att aktivera människor är mycket bättre än passivisering i ett utanförskap.
Den
13:e skrev Sabina Sjöberg i samma tidning en insändare, som också uttrycker det
tokiga med att lämna någon utanför. Sabinas insändare andades en vädjan att
fler öppnar dörren för unga in i arbetslivet. Sabina skrev: ” - Att se folk
utan arbete är tragiskt.” Sabina har
helt rätt, dessutom har vi inte råd att låta både unga och invandrare stå
utanför arbetsgemenskapen. Vare sig mänskligt eller ekonomiskt.
Socialdemokraterna
sa en gång att alla skall med.
Bra,
var då med och öppna dörren, så att alla också kan vara med!
Keep Smiling
// Tomas
Etiketter:
#arbete,
#Folkpartiet,
#Håbo,
#komma-i-gång,
#Ungdomslöner,
#utanförskap
torsdag 9 februari 2012
Undomslöner och facken?
För vissa är ett statiskt förhållande viktigare än en dynamisk utveckling. Och att då pröva alternativ är inte bra.
Folkpartiet går fram på en bred front mot att ungdomar inte kommer in i arbetslivet. Att under en utbildningstid använda sig av något sänkta ungdomslöner är tabu för många fackliga företrädare. Läste just om Göran Johanssons Tankar på en blogg. Starkt kritisk mot vårt förslag. Men är har riktigt påläst?
Jag passade också på att läsa den mycket läsvärda bloggen från Benny Lindholm i Uppsala som på sin blogg gör en bra analys av situationen.
Men Göran hade inte behövt gå så långt. Det hade räckt att han som ombudsman i IF Metall, hållit sig inom sitt fack och förstått den överenskommelse IF Metall gjorde i december 2011 med arbetsgivarna. Likheten med Folkpartiets förslag är långtgående, men det är ju klart. Det kom ju inte från den rödgröna röran!
Läs gärna vad IF Metall kom fram till i november 2010.
Keep Smiling // Tomas
Folkpartiet går fram på en bred front mot att ungdomar inte kommer in i arbetslivet. Att under en utbildningstid använda sig av något sänkta ungdomslöner är tabu för många fackliga företrädare. Läste just om Göran Johanssons Tankar på en blogg. Starkt kritisk mot vårt förslag. Men är har riktigt påläst?
Jag passade också på att läsa den mycket läsvärda bloggen från Benny Lindholm i Uppsala som på sin blogg gör en bra analys av situationen.
Men Göran hade inte behövt gå så långt. Det hade räckt att han som ombudsman i IF Metall, hållit sig inom sitt fack och förstått den överenskommelse IF Metall gjorde i december 2011 med arbetsgivarna. Likheten med Folkpartiets förslag är långtgående, men det är ju klart. Det kom ju inte från den rödgröna röran!
Läs gärna vad IF Metall kom fram till i november 2010.
Keep Smiling // Tomas
Det har varit lugnt här, men mycket har hänt!
Visst har det politiska klimatet blivit lite lugnare, men det kan säkert vara en effekt av att vi befinner oss lite i halvlek nu.
Och jag har haft så mycket annat omkring mig, men u är det hög tid att sälla igång bloggen på riktigt. För båda jag och partiet har mycket att säga. Och när vi inte gör det, vem gör det då.
Jag håller just nu på med att förbereda en interpellation till nästa FK. Den kommer gälla ungdomslöner eller rättare sagt ungdomars ingångslön. Och visst kan det bli en intressant debatt med KSO, som är en S-märk före detta ombudskvinna i kommunal. Så det är nog bäst att förbereda sig ordentligt, för att komma ut som vinnare i den matchen.
Keep Smiling // Tomas
Och jag har haft så mycket annat omkring mig, men u är det hög tid att sälla igång bloggen på riktigt. För båda jag och partiet har mycket att säga. Och när vi inte gör det, vem gör det då.
Jag håller just nu på med att förbereda en interpellation till nästa FK. Den kommer gälla ungdomslöner eller rättare sagt ungdomars ingångslön. Och visst kan det bli en intressant debatt med KSO, som är en S-märk före detta ombudskvinna i kommunal. Så det är nog bäst att förbereda sig ordentligt, för att komma ut som vinnare i den matchen.
Keep Smiling // Tomas
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)