Men lördagskvällen åt vi räkor så goda att de nästan kommer
upp till min barndoms räkor som serverade färska och åts direkt. Vid kajen i
Smögen eller Kungshamn. Gunilla och jag
njöt verkligen åt dessa räkor.
Under dagen har vi pysslat lite, packat väska med
förhoppningen att jag inte behöver stanna kvar på sjukhuset i morgon kväll. Är
jag förberedd för det, kommer jag kanske inte behöva det. Vi får se.
Båda våra barn kom på söndagsmiddag och alla barnbarn. Och
Anna. Bara Magnus hade förhinder. Det blev nästan fullt i huset, men härligt.
Lille Joel (5½) kom fram och frågade var jag skulle opereras. Han fick känna på
min käke och den hårda limpan som ligger där. ”- Det går nog bra!” konstaterar
han självklart och springer iväg för att leka med kusinerna. Barn tar allt så
naturligt och fördjupar sig inte så mycket. Jag är båda glad och nöjd med att de
i alla fall vet varför jag kanske inte kommer vara hemma på ett tag.
Jag försöker låta bli att fundera på vad som ligger framför
mig. Jag ser inte fram mot operationen. Jag vill bara ha den gjord. Jag tar en
dag i sänder.
Keep Smiling - Keep fighting
// Tomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar