På västfronten, intet nytt!

OK – du som kommer tillbaka ser, att jag jobbar lite med utseendet och layouten på bloggen. Skall bara hitta en bra bild med Starbåtar på att lägga som bakgrund. Det blir häftigt.

Intet nytt, precis idag, fredag, hände inte mycket. Tog en riktigt sovmorgon, sen ringde min vän, Håkan Lj och meddelade att han var kaffesugen. På med hurran direkt. Håkan hade med sig onödigt goda kaffebullar. Riktigt goda! Mums. Vi snackade en hel del, inte minst om sommaren, eller det som skulle vara sommar och hur nästa sommar kommer te sig. Vi var helt överens att det skall seglas.

Sen ner till Gunillas jobb och iväg på lunch. Åbergs fick göra i ordning 2 portioner Ceasar Sallad. Har du inte testat den – gör det! Vi satt ute i solen och åt. Kanonhärligt. Undrar när jag får äta den igen. Jag längtar!

Sen bjöd Gunilla och Tomas L på deras mycket goda kaffe. Intogs i solen och jag mådde kanon. Sen hem för att arbete på några uppdrag.

Hoppsan – redan helg. Fick inte iväg inlägget på fredag som det var tänkt.

Idag, lördag har vi varit nere i hamnen. Daniel och Anna med barnen kom ner och vi ställde våra Starbåtar på ordinarie vinterplats, uppallade klara för vintern. Även ”Alisio” fick sin gavel uppsatt på sitt båtskjul. Skönt att göra det när inte snögloppet hänger i luften, fingrarna är stela som pinnar i kylan och pannlampa måste till för man skall se något. Nu är vi klara för vinter i båthamnen.

Vad är cancer?

När jag talar om för andra att jag har fått cancer, då blir det ofta ganska tyst. Jag ser frågorna snurra i deras ögon, men det blir mest ett beklagande och kämpa på. Och ta det lugnt och sköt om dig själv.  Men iregel inga direkta frågor.

Cancer är inte EN sjukdom, det är snarare ett samlingsbegrepp för ett antal olika sjukdomar, men med vissa gemensamma drag. 

Jag har cancer i käkbenet och i närliggande körtlar i och det närliggande tandköttet. Har genomgått olika typer av röntgen. Man ser inte spridning alls i huvudet eller hals i övrigt. Lungor ser helt OK ut. Gjorde ultraljudsröntgen på levern men där kunde man inte se översta delen, för där lungan låg över levern. Men det man såg, var helt rent, men jag kommer säkert på måndag få en kompletterande undersökning för att man skall vara säker. Vid cancer tar läkarna inget för givet utan man kollar och kollar igen! Jag känner mig ganska trygg och framför allt mycket väl och snabbt omhändertagen. Sjukvårdsteamet som jag har mött i samband med detta har agerat snabbt, med klar inriktning. Inte minst när beskedet gavs. Att redan ha en plan klar på hur vi går vidare och vilka åtgärder som skall vidtas, gav mig en stark känsla att av – OK vi är här nu och vi vet hur vi skall gå vidare, vart vi ska och hur! Det gav trygghet åt mig i en situation jag aldrig föreställt mig jag skulle hamna i.

Vad händer nu.

På måndag åker jag in för inskrivning på Akademiska. Men jag räknar med att kunna åka hem igen på eftermiddagen. Några prov och andra förberedelser skall väl göras. Måndag kväll blir sista kvällen med denna käke och mina underkäkständer. Så det blir nog något för dem att sätta tänderna i, tror jag. Gunilla går omkring med lite mystiska planer. Ser fram mot vad det kan vara.

Tisdag skall tandläkaren/-kirurgen kika in i munhålan igen. Hoppas de inte hittar något nytt utan att de känner igen sig. Jag och min ordinarie tandläkare, Göran Berlin i Bålsta har fått MVG på tandvård. Inga hål, inga inflammationer i tandröttet och inga fickor mellan tand och tandkött.  Även min saliga fars guldinlägg imponerade. Tänk att jag hade guldinlägg i en visdomstand. Men det gjorde min far för att kolla att han kunde fixa det utan hjälp av tekniker. För så gjorde man förr i tiden. Visst kommer det kännas vemodigt att så stor del av garnityret bara försvinner så där. Men jag kommer nog få väl så fina ersättare.

Operationen går ut på att cirka 60 – 70 % av käken tas bort, tänder som sitter fast i dem och kringliggande tandkött med sina körtlar. Säkert en hel del till i närområdet, gärna också delar av dubbelhakan! Eventuellt måsta man dela läppen men det är inte säkert. OK, läkarna är väl de ända som kan komma att få tyst på mig, men bara tillfälligt.

Hur ersätter man då käken och allt tandkött. Det är som vanligt bäst om man tar andra delar av kroppen. Man slipper då helt risken för bortstötning. Vadbenet, som sitter innanför skenbenet i vaden kommer kapas av och formas om så det passar. Fråga mig inte hur, men plastikoperatören sa att sånt kan man på Ackis. Jag väl tro honom. Men han gav mig strikta order på ett inte springa något Maratonlopp inom de närmaste åren. Precis som om det låg i min planering. Pyttsan, den uppoffringen tar jag. När jag frågade om jag skulle kunna få lite uppgradering i stil med utseende som James Dean skulle se ut som 40-åring, ingick inte det i deras uppdrag. Måste nog snacka lite med mina kollegor inom Landstingspolitiken! J

Operationen kommer ta sin tid. Någonstans mellan 12 och 14 timmar antydes det för mig. Men jag kommer vara långt borta. Seglade i en skön bris utmed några öar i västindien eller så! Eller kan det vara ute på Björkfjärden? Hoppas att man inte har skjutövning från skjutfältet vid Veckholm ju då, också!!! Och när jag skall vakna kommer det bli i ett dis av knark. Morfin. Ser nog inte fram mot uppvaknandet, morfinet eller likande. Men det är väl något jag inte kan komma ifrån. Därefter sätter mitt jobb igång – att läka!

Så fort som svullnader försvinner så man kan fixera huvudet för delar av millimeterpression sätter nästa stora fas igång. STRÅLNINGEN.  6 och en ½ vecka, 5 dagar i veckan, fram och tillbaka till Uppsala ( på kovägen till residensstaden!). I början inga större problem, men ju mer man blivit strålad, desto tyngre blir det.

Att ta sjukresebussen på morgonen, behandlas på under 5 minuter och sen vänta till sent på eftermiddag för återresa känns inte, som det val jag kan göra. Jag skulle tappa orken helt. Mitt fokus måste vara att bli frisk, att göra något som hör min vardag till, inte att sitta timtals och vänta på buss. Det skulle knäcka mig. Det kommer jag inte finna mig i! Fokus, fokus!

Nog om detta för idag.

Gunilla kom just hem efter att ha handlat. Påsen med skaldjur var välfylld.  ”- Bara ta den och se inte på priset.” sa hon. ”Vi skall ha det i kväll, because you´er worth it!”

En reklamdänga som går ibland på TV.  Visst är hon värd en bamsekram, min fru!

Helgen skall ägnas åt att slutföra redan givna uppdrag, men främst åt Gunilla och familjen. God söndagsmiddag blir det på söndag med barn och barnbarn. Vi håller gärna på den traditionen. Viktigt att knyta ihop varandra under sköna stunder.  Dags för mig att göra min egen salladsdressing. Mums!

Keep Smiling - keep fighting
// Tomas